Ångesten vägrar försvinna. Kan inte ens sova. Huvudet värker värre än innan och jag är för svag för att resa mig upp och gå ifrån datorn, igen. Musik räddar mitt liv just nu, annars hade jag avlidit för längesen! Hejdå.


She is screaming but nobody hear,
And if they did would they even care?
On the outside she seems to be so cool,
But in her heart she thinks the world is cruel.

Although he killed something deep inside her,
She pretends she is fine; she is a good actor.
By that time she was only a girl,
After what happened she is now so old.

She feels the pain, go away,
When she sees the blood flowing out,
cuts and scars is what peace is about.
She hides the marks and no one will ever find out,
about how she really feels.
Broken soul

Because of him she now just can’t believe,
That a thing called love could anything achieve.
He took her pride and he took her hope,
Now act unmoved is the one thing she can cope.

She feels the pain, go away,
When she sees the blood flowing out,
cuts and scars is what peace is about.
She hides the marks and no one will ever find out,
about how she really feels.
Broken soul

One day a guy ask if she really is fine,
He touches her scars with a look she can’t define.
He really is worried and he really cares.
She looks at him and she bursts into tears.
She realizes that he heard her scream,

The world is not so cruel it sometimes seems.
He makes her happy for real and she thinks,
That you can always rise no matter how low you sinks.

ångest, ångest, ångest..

Har laddat upp med massa alvedon. Huvudet dunkar och ångesten äter än en gång upp mig inifrån. Vet att jag måste sluta dricka nu, och helst för att dricka bort problemen. Det gör dom bara fler och värre!

Bussresan hem var lång och dryg. Det gjorde ont i hela kroppen så när jag klev ur bussen har jag aldrig i hela mitt liv känt mig mer lättad. Det var så kvavt och varmt inne i bussen, så mycket folk som kunde se mig. Ville inte att någon skulle det, men det gav mig iallafall tid att tänka.

Det finns så mycket jag inte berättat för någon. Jag skyller inte det på någon annan, utan bara på mig själv. Det är saker jag valt att inte berätta för någon, och absolut inte här i bloggen. Och igår var första gången jag berättade det för någon i hela mitt liv. Sanningen om varför jag är som jag är. Men inte ens då var det bra. Så egentligen kan jag inte se skillnaden på rätt eller fel. Berättar jag sanningen är inte den bra, och ljuger jag för att förtränga sanningen och det kommer fram att jag ljugit är inte det heller bra, men bättre. Jag orkar inte längre. Det har börjat gå för långt.

förlåt för att jag inte är den du vill att jag ska vara.
och jag vet att jag gjorde fel, tro mig. jag vet det! men jag kan inte ändra på något och kommer aldrig kunna ändra på varken det eller mig själv. För många som gjort precis som du och huggit mig i ryggen. Inte konstigt att jag inte kan lita på någon. Hoppas ni lever länge på inspelningen.

hej.

Och fortfarande står jag här. Jag är en överlevare. I bet I am! Jag har genomgått så otroligt mycket, men jag står fortfarande här. Och jag är stark! Inte ensam stark, men stark. Mina underbara vänner har hjälpt mig, för det gör dom alltid! För i min gråa vardag är det dom som är färgerna. Och jag älskar dom så otroligt mycket! Tack för alla gånger ni fått mig att skratta när jag helst velat gråta. Ni är guld värda ♥

Och speciell tack till min Rebecca bergström. 15 års vänskap och jag älskar dig bara mer och mer för varenda sekund som går. Jag kan skrika och vara hur arg som helst på dig, vi kan bråka, slåss, säga att vi aldrig mer ska prata. Men det går knappt en vecka, och vi är vänner igen. för det är bara så det är och ska vara; du och jag! du är min livskraft, och utan dig så faller jag ihop. Utan dig är ingenting värt något och utan dig skulle jag vara nobody! du är halva mig. Världens bästa och underbaraste bästavän (L)

Avstånd. Mil, kilometer, meter. Alltid något slags avstånd mellan oss, och alltid får jag kolla i smyg. När du inte ser, så ser jag. tro mig, det går inte att undgå. För trots att det är miljoner människor omkring oss så lyser du upp. du är, har alltid varit, och kommer alltid vara, speciell. Åtminstonde i mina ögon! Tro det eller inte. Jag kommer alltid sakna dig, mer eller mindre.

Varför känns det som att jag inte känner dig längre? Vi brukade ha en sån jävla bra kontakt, men vad hände? Jo, det kan jag berätta. Du blev tonåring och så jävla uppkäftig, så jävla stöddig. Slutade lyssna på allt och började göra med ett sånt jävla fult spel. Knas! Allting jag sa till dig förut höll du käften om. Allting jag säger nu golar du direkt! Jag känner inte dig längre, och om dethär ska föreställa syskonkärlek så drar jag mig ur. För som du beter dig nu känner jag ingen som helst kärlek för dig!


Jag önskar att fjortisen på bild nummer två var samma tjej som
hon var på bild nummer ett. Jag känner inte dig längre!

Hela min kropp krampar. Värmen pumpas ut från kroppen och kylan fyller mig alltmer eftersom. Rysningarna längst ryggraden blir intimare. Jag plågar mig själv, det vet jag att jag gör. Och om jag bara tillät mig själv att inte tänka och känna efter, skulle det vara bättre. Men ångesten kan jag inte hantera, den kommer krypandes, sakta, överfaller när man minst anar det. Och jag är utmattad, men trots det kan jag inte sova. Mina ögon lyder mig inte, dom vägrar stängas. Jag vet vad kroppen har bestämt sig för - ännu en sömnlös natt. Jag har laddat upp med film och musik, med chips och dipp. Jag vet att jag är tjock, men jag kan bli tjockare. Tänker inte bli, så efter dethär ska jag banta. Jag behöver det, det vet jag att jag gör. Inte bara jag som påpekat det! Jag vet även att jag är ful, du bekräftade det. Den saken kan jag dock inte ändra på, och då vet jag att jag inte har någon chans.. Min stora näsa, den som tar upp all plats i ansiktet, en dag ska jag operera den. Jag lovar dig! Jag gör allt för att bli fin i dina ögon igen. Jag gör allt för att vara den jag en gång var i dina ögon.. Okej, jag går för långt nu. Jag lägger ner här, men ville bara att ni skulle veta det. Jag ska gå ner i vikt, jag ska banta, jag ska bli smal igen. Jag lovar!

Jag hatar att sitta här, med värkande bröstkorg och tårar som bara väntar på att bryta ut. Dagar som skrämmer mig som mest är dom dagar jag känner mig trasig, i hela kroppen. När det känns som att det inte finns något i hela världen som kan hålla ihop mig längre. Då jag känner mig orolig i hela kroppen, som att det aldrig någonsin blir bra igen, trots att jag vet att det blir det om jag bara ger det lite tid. Men det känns så annorlunda denhär gången, och om jag inte säger det varenda gång, så menar jag det iallafall denna! för jag blev sviken.. av den personen jag aldrig någonsin trodde skulle svika mig. Men jag trodde fel, som alltid. Och nu är jag hjälplös, ingen aning om vad jag ska göra. Och nu tänker jag sova! Godnatt.

och om du läser dethär,
snälla - hör aldrig av dig igen, jag vill inte höra!

helvetes jävla helvete också. Fan! åh. JAG ÄR DUM I HUVVET. Jag vet, jag vet, jag vet. Men aldrig mer. Aldrig, aldrig, aldrig. Helvete också. vafan har jag gjort? satan!

Hej luleå.
hemma imorn!

Kommer aldrig glömma dagen. Den dagen! Efter att ha intalat alla, även mig själv i över ett år, att du absolut inte var den jag ville ha, blev det plötsligt glasklart att jag hade fel. Jag trodde inte det. Oro hade jag innan känt, större än någonting annat, men knappast större än dethär. Jag tog tag i min mobil, lät fingrarna sväva över knappsatsen, medans jag intalade mig själv att det kanske inte var försent än. Paniken tog övertag medans jag sakta men säkert insåg att jag hade fel.. Smset levererades och jag kunde andas ut! Vad som än återstod, skulle du iallafall få veta. Och äntligen hade jag själv fått veta! Svaret blev inte särskilt förvånande. "Du driver ju."! Jag visste att jag skulle få kämpa, men vad som än stod i vägen skulle jag kämpa, och det gjorde jag. Tills du mer eller mindre fick ur dig att det aldrig skulle bli något mer mellan oss än vänskap. Kan inte klandra dig, det var ändå jag som började att säga det.. jag som sa det i över ett år medans du satt och väntade, hoppades, trodde. Jag svek dig, det vet jag. Men på något sätt svek du mig också. Jag förstod aldrig varför du gick från tjej till tjej, från min syster till mina två bästa vänner. Och det sved redan då, redan då jag inte visste själv! Iallafall, jag slutade kämpa. Backade undan litegrann. Gömde mig i mig själv, stängde in mina känslor och försökte att inte tänka efter. Vi sa upp vänskapen och allt fortsatte som det alltid gjorde, enda skillnaden var att det denna gång var jag som hade hopp. Och sen den dagen då jag satte mig i bussen som skulle ta mig till där du bor. utan den minsta aning över vad som skulle hända. Mötte upp folk, drog hem till min bror, satt och pratade om allting mellan himmel och jord tills ni kläckte ur er att ni skulle komma till piteå samma kväll, och vi skulle ta oss något att dricka. Det kändes skönt, för det var ett tag sen vi var vänner. Ett tag sen vi umgicks. Men om vi ser det ur den andra synvinkeln; När har vi bara varit vänner? Aldrig. Iallafall inte på fyllan. Jag orkade inte lägga så mycket tankar på det och allt gick som det gick. Helt plötsligt fick jag ett sms av min bästavän, att du inte skulle vara med mig utan med henne. Vad jag inte visste då, som jag vet nu, var att du svarade "vänta 10 minuter, måste vänta tills aLx somnar". Egentligen orkar jag inte bry mig, åtminstonde vet jag inte varför jag orkar. Men det var det första jag sa till dig, att jag inte ville att du skulle hålla på med någon av mina vänner. Och inte ens 10 minuter kunde du hålla dig borta.. Så fort jag hade somnat var det henne, såklart. Jag tänker inte låtsas att jag inte tar skada av det längre, för det är svårt. Men dethär var sista chansen. Nu, som en gång förut, har jag gett upp!

" These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have all of me "

Att kämpa för en sak man vill ha, bara för att en person har bett en, och sedan märka att man kämpat för ingen orsak alls, svider! Och än en gång så lurade du mig. Du klara det igen. Grattis! Jag reser mig dock inte upp denhär gången. Denhär gången kommer jag heller inte efter dig, som jag alltid annars brukar. Men du vann.. och jag hoppas du är nöjd och att du fick som du ville, för denhär gången har du förlorat mig, och denhär gången har du förlorat mig föralltid! I'll miss you, darling. Men dethär är så jävla över det bara kan bli. Tack för mig och ha ett så jävla bra fortsatt liv.

försök inte ens skratta bort dethär. För det är inte ens roligt! Och lämnar du mig nu så kommer jag aldrig förlåta dig. Jag har låtit dig komma undan med mycket, men om du lämnar mig ensam här så förlåter jag dig verkligen aldrig. fyfan :'(

Goda dagar drar förbi men minnena förblir. Det vi två hade var egentligen unikt! men allt som har sin början brukar ha sitt slut. Kämpade länge men tappade mitt sista krut! De hugger i hjärtat, gjorde jag de rätta? eller agerade jag i studens ätta? så.. säg mig; vars står vi nu, om 10 år? oroande i mitt bröst, snälla.. jag finns här! kom för lite tröst; jag älskar dig! och lämnar dig aldrig, jag skiter i allting! utan dig så existerar jag inte, du är skälet till att jag lever denna vinter! du är min andra halva som jag vägrar tappa, kommer du ihåg hur vi skratta? sommaren 2007, kan ni fatta? jag hittade min soulmate, mitt hjärta, min styrka.  Utan dig så kommer jag aldrig få lycka! jag lovar dig med hela mitt hjärta och själ, Jag ångrar varenda ett av våra gräl! Allt jag vill höra är att du kommer tillbaks, aldrig ge upp fast den smärtan är tung.  Allt går i mot mig , tårarna rinner ner för min kind varje gång jag blir påmind! Låt mig få hjälpa dig, låt mig få finnas där, stäng inte ut mig från smärtan du bär! gråten i min hals, ta min hand , bjuder upp till dans - utan dig har jag faktiskt inte en chans..  Plattan läggs ner och jag blundar och ber, att du ska komma hit och bara le. Jag älskar dig, kan du inte bara se de? du är allt och så fruktansvärt mycket mer än bara de!

Jag älskar dig, och jag hoppas vi ses snart. Du? Ge inte upp hoppet,
jag finns här för dig, kommer aldrig att lämna dig! vad du än säger..

Justeja.. har något att säga;

DU blev sur på mig för anmälan på dig. För att DOM tog kort på mig och mitt blåöga som DU har gjort. Du är bara rädd, det är där det ligger! För du vet att vi har mer vittnen än dig och du kan inte ljuga till dig skadestånd. Synd, men där förlorade du igen. Och guess what? Jag fick en anmälan på mig idag. som DU hade gjort. Vill du veta vad det stod? " Till vårdnadshavare för Alexandra Wikman. Efter inkommen anmälan från Fredagen den 25:e september -09 så framgår det att eran dotter är misstänkt för misshandel. Hon har den 25 september -09 kl 22.00 - 23.00 på Kanalgatan 13B i Öjebyn bl.a. dragit en annan un kvinna i håret och tryckt ner henne i marken. " ojsan, lite busted? Kom fan inte och säg att du inte har gjort anmälan, och kom fan inte och var sur på MIG för anmälan på dig! Och sen, dina lögner kommer du inte långt på kan jag säga. Och att ljuga för polisen? ha. Inte precis det smartaste du gjort va? Herregud. Jag orkar inte med dig! Ditt rykte jag fick bort ifrån dig, glöm aldrig bort att det kan komma tillbaks lika fort som det försvann, så.. Har bara en sak kvar att säga till dig eftersom jag aldrig fick chansen på telefonen eftersom du först klicka mig och sen var svinotrevlig, nog för att jag redan nämnt det minst en gång här; Dina lögner kommer du verkligen inte långt på, så bäst att du slutar ljuga innan du får mer folk emot dig än du redan har. Vi ses 'baby'!

Och juste; You don't know how sick you make me. You make me fucking sick to my stomache, everytime I think of you I puke. You must just not know! You may not think you do, but you do. Everytime I think of you I puke!

det borde inte göra så ont, men det gör det. verkligen.. det skär ända in i hjärtat.
Saknaden av att ha tappat något så jävla underbart! jag saknar dig.