Jag hatar att sitta här, med värkande bröstkorg och tårar som bara väntar på att bryta ut. Dagar som skrämmer mig som mest är dom dagar jag känner mig trasig, i hela kroppen. När det känns som att det inte finns något i hela världen som kan hålla ihop mig längre. Då jag känner mig orolig i hela kroppen, som att det aldrig någonsin blir bra igen, trots att jag vet att det blir det om jag bara ger det lite tid. Men det känns så annorlunda denhär gången, och om jag inte säger det varenda gång, så menar jag det iallafall denna! för jag blev sviken.. av den personen jag aldrig någonsin trodde skulle svika mig. Men jag trodde fel, som alltid. Och nu är jag hjälplös, ingen aning om vad jag ska göra. Och nu tänker jag sova! Godnatt.

och om du läser dethär,
snälla - hör aldrig av dig igen, jag vill inte höra!