Hela min kropp krampar. Värmen pumpas ut från kroppen och kylan fyller mig alltmer eftersom. Rysningarna längst ryggraden blir intimare. Jag plågar mig själv, det vet jag att jag gör. Och om jag bara tillät mig själv att inte tänka och känna efter, skulle det vara bättre. Men ångesten kan jag inte hantera, den kommer krypandes, sakta, överfaller när man minst anar det. Och jag är utmattad, men trots det kan jag inte sova. Mina ögon lyder mig inte, dom vägrar stängas. Jag vet vad kroppen har bestämt sig för - ännu en sömnlös natt. Jag har laddat upp med film och musik, med chips och dipp. Jag vet att jag är tjock, men jag kan bli tjockare. Tänker inte bli, så efter dethär ska jag banta. Jag behöver det, det vet jag att jag gör. Inte bara jag som påpekat det! Jag vet även att jag är ful, du bekräftade det. Den saken kan jag dock inte ändra på, och då vet jag att jag inte har någon chans.. Min stora näsa, den som tar upp all plats i ansiktet, en dag ska jag operera den. Jag lovar dig! Jag gör allt för att bli fin i dina ögon igen. Jag gör allt för att vara den jag en gång var i dina ögon.. Okej, jag går för långt nu. Jag lägger ner här, men ville bara att ni skulle veta det. Jag ska gå ner i vikt, jag ska banta, jag ska bli smal igen. Jag lovar!