Vi båda saknade kärlek, vi var ensamma i någonting nytt.
Med ett förflutet från vilket vi båda hade fått flytt.
Jag hade sytt igen dom sår med tidens tråd och nål,
tog det dag för dag, satt inte upp nåt mål.
Jag hade färdats med vinden som visat vägen för året
Jag tog mig över dom hinder vars fingrar strök mig i håret.
Som var så nära, så nära att dra mig inåt mot väggen.
Var då jag fortsatte kämpa, och tog mig ut genom regnet,
Och stod där ensam, långt ifrån en famn
som kunde ge mej den närhet som bara kärleken kan
Men jag hann inte långt förns jag såg dina ögon
som var så oskyldigt vackra och satt mitt inre i lågor.
Och frågor ställde mitt hjärta, jag ville verkligen veta
Vad kan en änglalik skapelse varelse kunna heta?
Du leta kärlek i nån, vet jag gjorde det samma
Det var därför vi ensamma kunde dras till varandra.

Vi hade nått fint du och jag, men du..
Jag vet att jag klarar mig, att ta mej genom den här vågen, för nu..
Det känns som om all min längtan runnit ut, har brunnit ut - tagit slut..

Allt vi såg var så vackert, och allting runt oss var förtrollad av lycka
Begravde sorger i kärlek, bland all den glädje vi smyckat
Med all den värme som värmde oss när vintern stod där vid tröskeln
Omtänksamheten i rösten, förälskelsen fanns i brösten
Som höstens färger komplitera vi den andre
Hade samma syn på saker, du va kvinnan, jag var mannen
För den kärlek var vår kärlek fast än tiden var knapp
Jag hade känt dig nån månad när allting annat kom kapp
Och som ett rapp av en piska viska framtiden i örat
Sa vår tid var nästan över det fanns ingenting att göra
Så jag såg på dig och du såg på mig
Jag tog din hand och sa: gumman, det kommer ordna sig
Men båda visste att så inte var fallet
Och så en dag stod vi där tysta, höll om varandra i hallen
Och alla minnen, vem vet, vi kanske skulle ha blundat
Och aldrig tagit kontakt men då för evigt fått undra
Hur det skulle va att älska dig

Vi hade nått fint du och jag, men du..
Jag vet att jag klarar mig, att ta mej genom den här vågen, för nu..
Det känns som om all min längtan runnit ut, har brunnit ut - tagit slut..

Var är vår sång som jag nynnar på
Vart finns dom minnen som jag tänker på
I den vardag där du inte finns längre
Var är dom dofter som jag luktar på
Var är dom känslor som berör mig så
I de liv jag lever utan nån nära