Det finns så många olika "sorter" av kärlek.
Kan börja med att säga att kärleken till min familj är oändlig. Den tar aldrig slut! Mamma, pappa, mina syskon.. Ovillkorlig kärlek! Med handen på hjärtat så tror jag att den kärleken jag känner för min familj är det mäktigaste i världen. För oavsett hur mycket jag vill hata dom, vara arg på dom, fly från mitt hem för att aldrig mer komma tillbaka. Hur mycket jag än skriker på dom, ignorerar dom eller helt enkelt bara är förbannad på dom, så, i slutet av dagen är dom ändå alltid det bästa jag har!

Kärleken till mina vänner är annorlunda. Jag har några få som jag älskar extremt mycket. Alltså, man hinner ju som med 1000 olika vänner från det att man föds, vafan. Jag har, eller hade, en allra bästa vän. Kärleken för henne kan inte jämföras med någonting. Trots alla jävla uppförsbackar vi mötte tillsammans så tog vi oss igenom dem. Vi stod starka tillsammans i vilket väder det än var. Och varför säger jag hade? Varför säger jag var? För att, även om jag alltid kommer att kalla henne för min bästa vän, så var det faktiskt ett gräl som kom emellan. Mitt fel, I guess. Oavsett det, så kommer hon alltid vara min bästavän och jag kommer alltid älska henne högst av alla. Trots allt 15-16 år tillsammans. Det är oslagsbart. Vänner, även om det låter ganska illa, så kommer även dom och går. Det är nog bara några få av mina vänner jag hade när jag var mindre, som jag har idag. Man glider isär helt enkelt. Men vänner är något man värdesätter högt. Man behöver alltid en vän. Alltid!

Och sen har vi kärleken till Samme. Jag beskriver den nästan varenda dag. Alltså, jag har aldrig upplevt något liknande. Jag kan nästan inte beskriva det, det känns för mäktigt. Ärligt talat så trodde jag inte att sånhär kärlek fanns. Han lyser upp tillvaron genom att bara le. Jag älskar honom av hela mitt hjärta, igår, idag och alltid. Helt klart ♥