Jag är ensam ikväll. Lämnad. Och jag har ångest och det är inget bra tillfälle att skriva på! Men jag ska försöka. Problemet är bara att jag inte vet vad jag vill skriva om. Min dag? Jag har inte haft någon. Vad jag mår dåligt över? Jag håller det helst för mig själv. Vad jag tänker på? Det kan jag inte, för jag vet inte. Inget hänger ihop, så jag slänger nog mer ur mig det som fingrarna vill skriva. Känns mer som att jag balanserar på tandtråd just nu. ETT felsteg och jag hamnar rakt ner. Jag vill bara spy på allt som händer just nu! Jag vet att det i slutändan kommer få mig stark och göra mig glad, men just nu känns det bara piss och jag står fan inte ut. Det känns som att jag är ett andetag ifrån att totalt bryta ihop, varenda eviga dag. Jag ser det som en vinst, att jag lyckas vakna klockan åtta-nio på morgonen varenda morgon, och även sen få somna på kvällen. Jag ser det som en vinst varenda gång jag lyckats gå igenom en dag med ett leénde på läpparna. Men idag är det ingen sån dag. Idag känns det mest som att jag inte vill vara här. Att det finns bättre platser att vara på när jag mår såhär. Dom som lovar att finnas där, stötta och hjälpa, det är dom som försvinner. Dom som inte säger något, dom halkar in och finns där på riktigt i slutändan! Usch. Värdelöst är det enda jag känner just nu. Så tänker inte skriva nåmer! Hejs.