Så jävla ledsen, besviken och arg på samma gång. Går inte att beskriva! Men jag hoppas att dethär gjorde det bättre för dig. Jag kan ärligt talat säga att jag kommer att sakna dig, men det tror jag att du redan vet. Men jag är less på hela skiten, på allt jag fått ta och fått göra, för din skull. För eran skull! Jag är trött på att ge, ge och ge, och aldrig få något tillbaka. Enbart en massa skit! Och när det kommer till att ni förstör saker för min familj? Då orkar jag inte.. Jaja, rätt beslut är jag nästan säker på att det är iallafall. Men det ändrar inte på saknaden!