Jag känner mig så otroligt besviken. Grundlurad, allvarligt talat. Hur fan kan en människa jag känt och älskat så otroligt länge, plötsligt visa sig vara en helt annan person än jag trodde? Så falsk.

Det känns som att vi hade planer från barnsben till döden, och som att allting bara kraschade och nu har jag ingen aning om vars jag är eller vem jag är. Det känns som att jag har levt ett liv baserat på en fet lögn. Eller så kanske jag inte kan säga, men jag har haft en vän som visar sig vara en riktig subba. (ursäkta mitt ordval!) Jag känner bara att något inte kan stå riktigt rätt till i ditt huvud eftersom du nu väljer att försöka att lägga över skulden på mig? Att JAG är orsaken till allt dethär. Say what? Jag kommer liksom hem från stockholm och det första du säger till mig är: "Hon är dum i huvudet." osv, och ni har inte pratat ett ord sen dess, och det blev inte precis bättre efter att L-borna kom in i hennes/deras liv, och nu försöker du få över allt dethär på MIG? What the hell.. Jag är ju förfan den oskyldiga i hela dramat. Är det någon jag borde ha en konflikt olöst med så är det väl ändå Frida? Och så vitt jag vet så har vi löst den konflikten, säg mig då varför jag sugs in i dethär tjaffset? Jag har ALLTID skyddat dig. Jag sökte mig in från första början i erat jävla bråk pågrund av att jag skyddade dig, och när jag sen kommer till den punkt då vi pratar ut om det hela, vi ber om ursäkt till varandra, men dom ber inte om ursäkt till dig, så säger du till mig att jag inte skyddar dig längre? Och sen när dom träffar dig och ni "bråkar" litegrann eller what the fuck ni nu gjorde, så får jag efteråt höra att du försökt lägga allting över på MIG? Okej. bägaren rann över och jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv ens tänka tanken på att bli vän med dig. Fine om du ber om ursäkt och vi liksom lägger allt bakom oss, men även våran vänskap har jag lagt bakom oss och den kommer aldrig någonsin att komma tillbaka. Du är personen i dethär som har gjort fel, och du kan inte ens stå för vad du sagt? Du vägrar svara på sms/när man ringer, och du svarar inte då man skriver till dig, och whatever. Vad är problemet om jag får fråga? Problemet är att du vet att du har gjort fel, och du vågar inte möta problemen. Jag säger bara en sak: Du skapar dina egna problem. Denhär lilla bubblan du lever inuti - du har skapat den själv. Allt skitsnack som går om dig, allt folk säger, alla rykten som går - det är tack vare dig själv. Det är du som bråkar med allt och alla, snackar skit bakom ryggen på dina såkallade "vänner" osv. Nä, usch.. Jag har tagit nog mycket av din skit och det kommer inte hända igen. Så jag hoppas verkligen du får ett bra liv, men vi har mycket otalt än och jag väntar på en ursäkt.. och sist men inte minst: trodde du verkligen att du skulle komma undan med det du sa? Klart som fan att dom säger allt till mig sen, och klart som fan att dom inte litar det minsta på dig. idiot!