Sitter och pratar med Ewelina på msn. Känner att jag inte riktigt hänger med i vad som händer där nere, med mina älsklingar. Tänk att, för ett år sen och lite mer, var dom den viktigaste delen i mitt liv. Jag kunde inte vara utan varken dom eller piteå, så jag åkte emellan. Över 8 månader sammanlagt 08 var jag där, och ca. 5 av 09. Hur många av 2010? INGEN MÅNAD ALLS. Och det är varför? Jo, för att jag inte har varit hemma på sju fucking månader. För mig låter det overkligt. Hade dethär varit för ett år sen hade jag nog inte ens varit vid liv nu om jag varit tvungen att vara utan dom. Sen känner jag ändå lättnad över att jag inte har något beroende kvar. Jag behöver inte ständigt försöka få ihop pengar till en tågresa. Jag behöver inte ständigt tänka att jag sviker någon ifall jag inte åker ner, för det finns inte längre någon att svika. För mig känns det så iallafall! Men jag vet att jag måste hem snart, och jag kan garantera att jag aldrig kommer vilja lämna det igen. För den personen jag är när jag är där, är en person jag alltid vill vara. då är jag mig själv! det är till vargön man kommer när man kommer hem :)