Jag kom och tänka på en sak idag. Som vanligt satt jag och drömde mig tillbaka till tiderna jag var ensam. Eller ensam och ensam, mer då jag var singel. Då Rebecca var mitt prio ett och då vi dagarna i ända satt inne i stan med en massa folk. Om jag jämför denhär sommaren med förra sommaren så är dom inte ens i närheten lika varandra på något sätt! Då var jag ute VARENDA dag, vi badade, solade, gick inne i stan utan att egentligen ha något att göra, träffade folk från när jag klev upp tills jag gick och la mig, och varenda helg (kanske även någon vardag) bestod av alkohol och en jävla massa roliga fester. Inte för att jag saknar alkoholen, utan jag saknar folket. Dom jag trodde var mina vänner och dom jag skrattade som mest med! Jag säger inte att denhär sommaren har varit dålig. Den har spenderats till största del med den person jag älskar över allt annat på våran planet, men anyway.. Jag såg att Rebecca hade gått med i gruppen "Remember me? I was your friend when you were single." Och det fick mig att fundera, varför blir det så? Jag vet att jag har förlorat halva min vänskapskrets pågrund av att jag slutade med alkoholen och hade därför nästan ingenting gemensamt med mina dåvarande vänner, men dom jag faktiskt har kvar då? Varför umgås jag INGENTING med dom längre? Och när jag väl bestämmer mig för att vara med dom typ en dag, så backar jag ur. Varför trivs man inte med dom på samma sätt längre? Okej.. Jag litar inte på mig själv. Jag litar inte på att jag inte skulle falla tillbaks i samma mönster om jag drack en helg tillsammans med dom, tillexempel. Jag tror att jag skulle vara tillbaks till allt helvete då. Men iofs, då var det inget helvete. Då var det min vardag och jag hade så jääävla roligt. Men varför trivs jag inte i det längre? Varför mår jag illa av det nu? Varför vill jag umgås med helt andra människor bara för att jag skaffat pojkvän? Vad händer med mig?