You're the only reason I'm trying.

Jag är helt jävla slut.
Jag vet inte om jag orkar längre. Så mycket som jag försökt domhär månaderna, och direkt det börjar kännas hyffsat bra, så går det neråt - igen! Och lika förvånad blir jag varenda gång, lika besviken, fastän jag tycker att jag borde ha vant mig vid dethär nu. Vet inte hur jag ska förklara det. Det känns nästan omöjligt! Hur förklarar man att man gång på gång blir lika besviken på samma personer, på olika sätt, med andra ord än dom man redan använt? Näst intill omöjligt. Och än en gång är det jag som sitter här och känner mig helt jävla tom, men med så mycket ilska i kroppen att jag bara kan gråta. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med dethär, och jag fattar inte varför jag tar det lika hårt varenda gång. något är riktigt fel, och jag orkar bara inte längre. Försvinn ur mitt liv..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0