jag har aldrig varit speciellt bra på att uppskatta saker när jag väl har dom. jag har aldrig varit bra på förhållanden, och jag har sabbat varenda ett när jag känt mig osäker, för då har jag liksom dragit in mig i en liten bubbla och hållt mig för mig själv och börjat dissa eller fällt sjukt konstiga och dumma kommentarer vid allra minsta tillfälle jag fått, för att få personen att hata mig och göra slut. Försvinna helt enkelt! Jag har inte kunnat hantera regler och jag har verkligen aldrig kunnat följa dom. Jag har mått dåligt under en lång period i mitt liv, under flera år med andra ord, och har aldrig riktigt kunnat hantera det heller, och på så sätt hamnat fel i vissa situationer, men på mina egna sätt har jag hittat tryggheter som även dom inte heller varit så bra för mig, men dom har varit mina klippor, något att luta mig mot, och något som ställt upp, även fast alla, bokstavligt talat ALLA, sagt åt mig att dom kommer svika i slutändan. Låt mig då göra klart en sak innan jag kommer till det jag vill ha sagt - dom vänner ni sa skulle svika, dom vänner ni sa skulle lämna mig i sticket när det väl kom till krita, dom vänner ni sa skulle lämna mig och dra "vilken dag som helst", är dom som har backat upp mig till 100%, gjort allt för mig när jag haft det tufft och alltid stannat kvar. Nu är det dock jag som fått lämna dom, av olika anledningar. Nåja, det har förut funnits EN person i mitt liv som jag alltid älskat lite mer än alla andra. En jag kände att jag en dag kunde förändra, en som jag kände att: Han är speciell. Han vill jag vara med! Dock så varade det tänkandet inte så länge, för jag blev rätt så deprimerad eftersom det var en person som bara ville styra mig, som dessutom kunde det, som bara lekte med mig i stort sett. Som ville ha total kontroll över mig och styra över mitt liv, och sorgligt nog så klarade han av det. Jag var hans leksak i ungefär ett halvår, och sen träffade jag en person som, ja.. just nu förändrat mitt liv totalt! Och jag tänker inte säga att jag inte saknar det som var förut, för ibland så gör jag verkligen det av hela mitt hjärta, och jag känner att en del av mig alltid kommer att göra det. Men denhär personen, och han vet mycket väl vem han är, har gjort mig på kort tid, till en mycket bättre människa. det är mycket som är fel än, och jag kan verkligen bete mig som ett jävla svin 90% av tiden, men på något märkligt sätt har han ändå stannat kvar och funnits där till hundra procent. Stöttat mig när jag haft det jobbigt, och varit en person för mig som ingen annan någonsin varit. Han kom med sina regler och jag har inte haft något annat val än att följa dom, just för rädslan att förlora honom. Och om jag ser det så, så är det underbart. Alla regler kan jag lära mig att älska, precis som jag älskar honom. Även om jag hatar reglerna till 100% just nu, så vet jag att dom är bra för mig. Han är bra för mig! Och jag är lyckligare än någonsin just nu. Det finns inte ord för hur mycket du betyder för mig, och jag vill aldrig någonsin förlora dig. Du är bra för mig på alla sätt som finns, och för mig är du världens underbaraste människa, Samuel. Jag älskar dig mest!