För ett år sen var allting så jävla annorlunda. För 3 månader sen, här hemma, hade jag aldrig gått utanför dörren. Inte längre än till konsum/ica eller frasses åtminstonde. Hade aldrig ens en tanke på stan, på alla dom som alltid är där. Jag kände inte Natalie, jag kände inte Amelie, jag kände inte Casper, jag kände inte Kevin. Jag kände inte någon. Knappt! För ett år sen var det EN person som gällde för mig, + alla lulebor. Åkte till hockeyn jämt - där trivdes jag. Visserligen gör jag det ännu, men allting är så annorlunda motför då. Kan inte säga att jag inte är lycklig, för en del av mig är det. Men då visste jag knappt var kärlek var. Då hade jag aldrig haft någon.. inte som dig! Jag förstörde nog för mig själv genom att bli en av alla dom. men det är som det är nu, och jag tänker inte ändra på det, för jag trivs. Det gör jag verkligen , tro inget annat!