..comes around!

Förstår inte hur man kan vara så jävla blind. Eller inte blind, det är fel ord. Men rädd för verkligheten och rädd för sanningen! Hur man kan vara så jävla stolt över sig själv att man bara knuffar personen längre och längre ifrån sig, och när man bara är otrevlig och irriterad och låtsas vara less, fast man egentligen inte menar något. Och denhär jävla skiten som en person fick mig att gå igenom att fått mig att backa så jävla många steg bakåt, eller åtminstonde inse att jag inte var så långt fram som jag trodde! Jag trodde att jag hade tagit mig långt, men jag var kvar på samma ruta, ruta ett, där jag alltid varit. Och när jag började inse att jag inte skulle klara mig utan han "den andra" och man tänker på vilka fel man gjort och på allting man sagt och på hur fel man har betett sig, gör hela jävla världen bara ont. Och jag skulle ljuga om jag säger att det inte tar på mina krafter, men felet med mig är att jag inte vet hur jag ska bevisa för dig att det är som jag säger. Istället fortsätter jag ljuga, mer och mer lögner hela jävla tiden, fastän ni ser rakt igenom mig. Och jag antar att min mur revs igår, för jag berättade sanningen. Och jag hade tur att personen tog mina lögner på ett bra sätt.. att han insåg hur det alltid varit före jag berättade allt! Jag är glad att vi löste det relativt bra och att vi kan fortsätta som vänner OCH lära känna varandra bättre än vi gjort innan.. Allting gick för fort! Men nog om det, vad händer med nästa person jag måste ljuga för? Förtränga sanningen och fortsätta säga lögner om och om och om igen? Och när han får reda på det, han som inte alls ser igenom mig lika bra som "den förra" gjorde? Då är det jag som än en gång, för andra gången, får stå där och skämmas och inse att jag faktist har gjort fel. Det är en annorlunda känsla för för en gångs skull är det jag och ingen annan som får kämpa.. Problemet är bara att jag inte vet hur man gör det! Och egentligen handlar det inte om något annat än kärlek och respekt. Och tillit! För utan tillit fungerar det inte, och det lär aldrig göra det heller.. Så hur jag ska få dig att lita på mig igen har jag ingen aning om, och helst inte när jag inte ens vet hur jag ska göra för att kämpa för dig, eller överhuvudtaget bevisa.