Sitter här med halvblött hår, lite lockigt efter jag legat i sängen och vridit på mig. Halvslitna toppar och outkammat. Känner mig sliten och äcklig trots att jag duschade för en timma sen. Känner att jag måste duscha igen! Magen vrider och vänder på sig invändigt, och dendär oro-känslan är tillbaka. Känner att jag försökte lite för mycket att försöka det vända det dåliga till det bra. Det gick åt motsatt håll. Jag var på ruta två, tog ett steg fram, men två tillbaka. Precis så känns det just nu - värdelöst! Och jag är irriterad på mig själv för att jag inte försökte tillräckligt, men när jag tänker efter så vet jag att jag inte kan försöka mer än jag gjort. Det suger krafterna ur mig! Jag vägrar falla tillbaka till där jag var förut, men just nu håller jag på sabba mig själv! Jag är så jävla förändrad. Känner inte igen mig själv längre. Och det gör ont.. inte bara för mig, men för många andra! Och samtidigt som jag förstör mig själv så förstör jag dom. Dom som står mig närmast och som jag skulle ge upp allt i hela denhär världen för! Värdelöst och värdelös. Mitt liv är värdelöst och jag är värdelös! Misslyckad. Konstig. Dum i huvudet. Cp. Idiot. Inget värd. Borde inte få finnas, eller existera överhuvudtaget! Jag tänker inte skriva klart dethär inlägget trots att jag har mycket att skriva ut, men jag orkar inte. Punkt!