Läste just en text på min kära vän Natalie's blogg.
Den gick såhär;

"En sa till mig att jag skulle se varje dag som en gåva och inte som en rättighet! Lämna mina rädslor bakom mig och ta stigen som få människor gått. Det första steget är alltid svårast.. Tänk som om detta var din sista dag och imorgon var det försent, skulle du kunna ta farväl utav gårdagen, och leva i nuet? Varje sekund räknas, för du får inget andra försök och kom ihåg att det som är värt priset måste vara värt striden. Så lev som du aldrig levt förut och ta risker.. Om morgondagen inte fanns, skulle du ringa en gammal vän, och förnya gamla minnen? Skulle du förlåta dina fiender? Eller hitta den i din drömmar? Göra det som krävs och inte låta något stå i din väg? Om detta var din sista dag, tycker du att det vore värt en sista förälskelse? förklara dina känslor för den du älskar i hopp om att leva en sista dag lyckligt bara ni två tillsammans.. eller skulle du ge upp? "

Det är precis sånahär ord som verkligen ger åtminstonde mig en tankeställare. Precis sånnadär ord och texter som får mig att tänka efter och fundera. Och när jag läser detdär, tänker jag att.. mitt problem skulle vara att jag garanterat hade gett upp. Jag har alltid varit stark, verkligen alltid, min jag är knappast lika stark längre som jag var förut. Så jag hade garanterat gett upp! Jag vet bara att det finns en sak jag måste göra.. och det är berätta, nu!

..och med dethär inlägget säger jag godnatt. Imorgon är det ingen skola för min del och på torsdag är det soc och fixa upp några grejer. Dethär ska bli bra.. det måste bli bra! Godnatt.