Förstår du inte att jag är rädd? Rädd att förlora dig, rädd att vara här utan dig. Vet du hur det känns varenda gång du bara "försvinner"? Som att jag inte har något alls kvar. Som att alla lämnat mig bara för att du gjort det.. Det finns inte en chans att jag klarar mig utan dig här. Jag känner mig så jävla hjälplös och rädd utan dig. Det beskriver inte ens lite av situationen, men jag förstår inte varför jag alltid måste ha överseénde? jag står här som en jävla idiot och väntar på dig. jag klarar inte ens av att vara med någon annan för att ditt ansikte vägrar försvinna ur mina tankar. Så fort jag ens lägger det minsta tanke på någon annan dyker det upp. Ditt leénde! Och du anar inte hur jävla ont det gör, lika mycket varenda gång. Och ärligt talat så hade jag gett upp allting för att se dig må bra, men jag vet att du inte gör det nu. Men jag har nog med mig själv och ska inte behöva tänka på dethär, och ändå går jag runt med en ständig oro i hela jävla kroppen. jag vet inte vad jag ska göra längre.. jag behöver dig, men jag kan inte vara kvar här föralltid. Jag måste skaffa mig ett liv vafan :(

" I can't live with or without you. "