.

Hade tänkt skriva något långt och onödigt igen. Kände att det behövdes, men när jag väl ska börja skriva, så slår det mig att jag inte har något att skriva om. Ångesten som sitter djupt där inne och vägrar försvinna, sitter där utav en orsak jag inte har någon aning om. Mina händer skakar och än en gång har klumpen i halsen förvandlats till tårar. Tänkte efter och kom fram till att jag skulle kunna lägga mig i sängen med ett glas pepsi och se något tvprogram istället. Dvs: One tree hill, 90210, Gossip girl, The Vampire Diaries, 10 things I hate about you osv. Sen kom jag på att jag sett alla veckans avsnitt. Och The O.C skulle jag aldrig klara av att se i mitt tillstånd. Äsch, jag får sitta och skriva massa onödigt här istället. Mina tre senaste nätter har varit riktigt underbara. Dom har verkligen gått rakt in i hjärtat, och det finns bara en orsak - du! Du gör mitt liv så mycket bättre varenda gång jag vill lägga mig ner och dö. Du får mig alltid på bättre humör och säger så otroligt sjuka saker att man bara måste skratta åt hur jävla "patetiskt" underbar du är. Jag hade aldrig stått på samma plats som jag gör idag om det inte var för dig. Så tack för det och för allt du gör för mig! Och sen måste jag säga tack till min älskade Rebecca som står vid min sida, hjälper mig och finns där när det kommer till sånnahär saker. Gör allt för att göra mig på bättre humör, och älskling? Trots att du inte märker det eller trots att jag aldrig säger det så är jag så jävla tacksam för att du står där med mig till slutet, och håller i min hand genom allt. Låter mig prata ut när jag behöver det, och vad jag än behöver prata om. Du vet väll att jag finns här för dig också? Jag älskar dig av hela mitt halva hjärta och det kommer jag göra till dagen du lämnar mig!

Och jag satt och pratade med Thomas på msn idag. (Min bästavän från vänersborg!) Vi satt och snackade om lite minnen från vänersborg 2008. Sjukt hur mycket man kan sakna en sak så mycket som jag saknar er. Min överdos, kommer ni ihåg den? Det var absolut inte meningen.. Ni satt och höll min hand, ni försökte få mig att andas lugnt när jag hyperventilerade. Kevin följde med upp till sjukhuset trots att han inte fick, och jag fick nått flipp och rymde därifrån. Jag vill bara att ni ska veta att jag älskar er så sjukt mycket och om jag kunde skulle jag gå tillbaka till den tiden. Kommer ni ihåg på oktobermarknaden då ingen förutom Emelie visste att vi skulle komma, så Emelie ringde på bussen och bad henne komma och möta er på resecentrum, när ni klickade henne och sa att ni inte orkade? Haha. Och sen ringde hon upp igen och sa att JAG var där, då klickade ni henne och var där inom 5 minuter! Och då vi satt hemma hos Ange varenda kväll och kollade en jävla massa filmer. Jag hade över 40 graders feber och orkade knappt röra mig, och sen när jag och ange skulle gå till Lilleskog följde ni med. Det började snöa och ni betedde er som att ni aldrig sett snö förut, slängde ner varandra i backen och kastade snö överallt. Ritade ett stort hjärta över en hel parkering och skrev "aLx" i. Ah shit.. Oförglömliga minnen, och ni ska veta att jag älskar er. Och kommer ni ihåg när vi satt på Salem-rampen hela tiden och rökte och sjöng med till all musik på Thomas telefon? Och kommer ni ihåg på Höstlovet när vi aldrig hade nånstans att sova och fick sova hos er. Uppe på Thomas loft tillexempel? Asfulla och askallt ute, men det gick bra ändå! Och då vi satt uppe i Thomas tvrum och spelade buzz. Jag fattade ingenting tillslut började jag och Tobbe teama helatiden och vann över varenda jävel. Haha! :'D och på nyårsafton. Kan inte säga att jag saknar nyårsafton, men på nått sätt gör jag ändå det, bara för att ni var med mig då. Bara för att ni fanns med mig överallt. Jag gick aldrig en meter utan er. Jag åkte tåg 20 timmar nästan varenda vecka enbart för att spendera tid med er. Jag la ut säkert 10-tusen på att vara med er.. Jag älskar er lika mycket nu som jag gjorde då och jag kommer verkligen aldrig glömma allting ni har gjort för mig.. önskar bara att jag hade betett mig lite bättre än jag gjorde!

Nä, nu ska jag ta mig en macka och se Mean Girls. Kyss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0