Satt och läste lite i min gamla blogg, alexandraw.bloggagratis.se. och såg typ alla mina gamla depp-inlägg! Och på nått sätt känner jag att jag ändå mådde så jävla mycket bättre då. Dels för att jag hade en person i mitt liv som jag aldrig trodde jag skulle släppa taget om, min bästavän, och för att jag fick ur mig allt jag ville ha sagt, i ord. Det gör ondare nu, för helt plötsligt har det blivit förbjudet för mig att formulera mina känslor i ord. För många som bryr sig, för många som tror för mycket. Visst, det är min blogg och jag skriver vad jag vill. Och jag kanske är deprimerad, men det kommer jag aldrig någonsin visa på utsidan. Jag kommer alltid vara den jag är, skratta, och le och vara glad, åtminstonde på utsidan. Och det jag skriver i min blogg är hur jag känner inuti. That's it! Och jag har valt att hålla det för mig själv, hade jag behövt/velat ha hjälp hade jag sagt det.

Well, bara därför ska jag ägna hela dethär inlägget till att skriva exakt hur jag känner och mår. Det är min fucking blogg och jag skriver hur mycket jag vill och vad jag vill, och vill ni läsa, så go for it. Känner ni för att inte läsa, så fine! Upp till er.

Skriver dock allting i andra inlägg. Nu kan ni få en text som stämmer fett mycket in på mig! Samzon - Jag ska ändra mig.

Jag har lovat flera år att börja bygga upp mitt liv, jag skulle sluta röka sutt och ständigt dricka min sprit. Jag lova mamma efter nian, svär, jag pluggar, sa jag. Kan göra dig stolt för dom lämna dig, men vart vi av? Jag lova annars skulle ringa dagen jag flytta, men jag har inte sagt ett ord och nu har hon börjat dricka. Jag lova brorsan att jag aldrig skulle följa hans spår, men jag blev nästan lika dan, men jag ska bara kämpa på. Jag lova pappa massa saker, jo.. vad hände med dom? Vi har fan ingenting gemensamt, förutom hockey åså! Jag lova bergshana att hälsa på typ varannan helg. Men det blev mindre av med det, och jag är ledsen, okej? Har inte velat göra om det, jag är rädd för att jag bara kan se det negativa, om det saker jag har. Har ingenting längre kvar men jag ska hoppas och be, för jag är trött på att jag ljuger för mig själv och för er! Jag lova vänner att jag skulle vara kvar till i slut, men hoppet som jag en gång kände börjar snart brinna ut. Jag lova baby att vi aldrig skulle tappa kontakt, nu ses vi högst en gång i månan. Fan, vad hände med allt? Jag lova vänner att jag skulle vara ute med dem, men är jag ute är jag full eller på vägen mot hem! Jag pallar inte träffa människor, jag vet, det är sjukt. Jag är så rädd att jag får ångest och dom ser mig som sjuk! Jag vill inte att nån kollar ner för någon diagnos. Men i det landet som vi lever i så blir det lätt så! Jag lova Kajsa att jag skulle höra av mig om det, för något värre i min depression fastän att jag ber, så är jag tyst, vill inte störa, hon är också på skit. På nått sätt så blev min syrra stor på nått jävla vis! men jag kan lova allesammans, jag ska ge er lyric. som ni säger, det gör inget, det är klassad musik.