Ri-Fa
Den dära känslan som man bara hört om när du är här och du håller i min hand
Hade jag kunnat sjunga, hade du fått en smörsång. Men nu blir det rap, för det är språket jag kan
Jag vet inte varför som jag skriver detta nu
Jag vet att du tar avstånd, men dessa saker vill ut
Vill inte framstå som en sliskig person
Men det känns viktigt att du fattar hur du rinner i mitt blod
Om jag var bättre på att hitta ord för mina känsler
Hade du nog sluppit höra allting genom mina texter
Inte så att jag vill krama dig konstant
Eller jo, men jag vet att ingen av oss skulle palla det alls
Så jag väljer att förtrycka det jag känner
I hopp om att det förlänger att vi kommer vara vänner
Hon är min vän nu, men jag har alltid hoppats på mer
Hoppet är kvar, för det verkar kunna bli verklighet
Men varenda dag tänker jag och tappar mod
"Sluta nojja, ni har ju äntligen blivit ihop"
Skrev denna texten för typ ett halvår sen
Då handlade den om att du inte ville va mer än min vän
Men nu den andra gången så måste jag skriva om den
Och skriver den nya texten liggandes i din säng
Är det ödets ironi?
Jag var nog den ända som faktist trodde att det skulle bli vi
Men ingen av oss vet hur det kommer bli sen
Nu är hon min vän, tills jag får skriva om den igen
Hon är min vän och jag kan luta huvudet mot hennes axel
Förut, men nu finns hon inte ens som en tanke
Men drömmar kan förändras, många drömmar ändras
För dem som uppenbarligen inte kan glömma känslan
Hade jag kunnat sjunga, hade du fått en smörsång. Men nu blir det rap, för det är språket jag kan
Jag vet inte varför som jag skriver detta nu
Jag vet att du tar avstånd, men dessa saker vill ut
Vill inte framstå som en sliskig person
Men det känns viktigt att du fattar hur du rinner i mitt blod
Om jag var bättre på att hitta ord för mina känsler
Hade du nog sluppit höra allting genom mina texter
Inte så att jag vill krama dig konstant
Eller jo, men jag vet att ingen av oss skulle palla det alls
Så jag väljer att förtrycka det jag känner
I hopp om att det förlänger att vi kommer vara vänner
Hon är min vän nu, men jag har alltid hoppats på mer
Hoppet är kvar, för det verkar kunna bli verklighet
Men varenda dag tänker jag och tappar mod
"Sluta nojja, ni har ju äntligen blivit ihop"
Skrev denna texten för typ ett halvår sen
Då handlade den om att du inte ville va mer än min vän
Men nu den andra gången så måste jag skriva om den
Och skriver den nya texten liggandes i din säng
Är det ödets ironi?
Jag var nog den ända som faktist trodde att det skulle bli vi
Men ingen av oss vet hur det kommer bli sen
Nu är hon min vän, tills jag får skriva om den igen
Hon är min vän och jag kan luta huvudet mot hennes axel
Förut, men nu finns hon inte ens som en tanke
Men drömmar kan förändras, många drömmar ändras
För dem som uppenbarligen inte kan glömma känslan
Kommentarer
Trackback
