Det jag gick igenom om och om igen i huvudet låter plötsligt inte lika bra längre. Men jag vet att jag är lycklig. Det är längesen jag kände mig såhär genomglad! Känns som att jag inte har något i hela världen att gömma mig för längre, och speciellt inte de personer som stått mig närmast det senaste halvåret. Min morgon har varit underbar. Jag har varit lyckligare än aldrig förut, och de personer jag var med dödade min trötthet totalt. Visst blev jag väldigt stirrig och höll på somna flera gånger där på slutet, men jag hade trevligt ändå. Även fast vi satt fast i en bil på hertsön i sju minus så var jag lycklig, och det var för att Du var med. Du anar inte hur mycket jag har saknat dig. Du anar inte hur glad jag blev av att vara i din närhet idag. Du anar inte.. hur bra du är! I mina ögon världens bästa, och det säger jag med ärlighet. Du kommer alltid vara lite bättre än alla andra, och oavsett vad kan ingenting i hela världen få mig att sluta älska dig! Min vän. Min bästavän. Tack!

Och över till lite småsaker som.. Nä, det låter fel hur jag än vill skriva det. Och det kommer ut på fel sätt vilket kan skapa en jävla massa komplicerade diskutioner så jag skiter i vilket. Det enda jag vet är att jag är lycklig med dig och att dom gångerna du vill vara snäll, så är du riktigt underbar. Det är inte så konstigt att jag bara vill vara nära dig hela tiden, för jag har nog aldrig på såhär kort tid, tyckt om någon så mycket. Det enda jag begär är att du ska lita på mig vilket även det verkar vara ett stort problem. Men hur ska du någonsin kunna lita på mig om jag inte får leva mitt liv? Jag måste få andrum, och det behöver även du. För en månad till av dethär och vi kommer hata varandra i slutändan. Du vet att jag har rätt. Du vet att vi behöver leva våra egna liv, precis som vi gjorde före vi hade varandra. Ta det inte på fel sätt, du är en del av mitt liv nu. Du är inte hela mitt liv som sagt, du är en del. Och jag vill ha dig som jag har dig, du är världens underbaraste, men jag vill inte släppa den delen av mitt liv där jag är för mig själv heller. Den delen där jag har vänner. Jag kan inte låsa in mig på mitt rum med dig hela tiden och i stort sett isolera mig från omvärlden för att du är svartsjuk, även om jag ibland skulle vilja. Jag har mina vänner likadant som du har dina. Och jag skulle aldrig någonsin i hela mitt liv be dig ge upp dom för min skull, så gör inte det du heller. Jag tycker om dig. Du är världens finaste inside&out. Men jag orkar inte hur mycket som helst, jag tycker du ska tänka på det.

Och sen över till.. dig! Du vet vem du är när du läser dethära så namn är inte nödvändigt. Jag måste bara få säga, att.. vafan är det med dig egentligen? Ta tag i dig själv förfan. Vi lever bara en gång. Oavsett vad alla tror om liv efter döden eller wtf, så lever du dethär livet nu.. Du får fan ta och rycka upp dig nu, jävla idiot. Hur i helvete kunde du, och överhuvudtaget dethär, bli såhär? Ta ett djupt andetag, kirra motiveringen och ryck upp dig. Du klarar det, det vet jag. Jag vill att du ska leva livet igen, för det är kort. Du ska skratta okontrollerat igen, du ska glömma fort, älska innerligt och aldrig ångra något som fått dig att le. Det är dags att vakna upp ur denhär jävla drömmen nu, du kan inte leva såhär. Du vet att det inte kommer bli bättre bara för att du ber om det, du måste åstadkomma det själv fattar du väll? Så ut med dig nu, och fixa iordning på ditt liv. Var hon du vill vara, inte den någon annan vill. Det är fan inte tufft. Du är inte tuff! Var lycklig istället.. och då du är som vanligt igen, kom tillbaka då.. Då kanske jag blir lycklig av att bara se på dig igen. Nu gör du mig bara ledsen och besviken, hela tiden.

Nä, nu ska jag dra. Jag har inte mycket mer att säga.. Behöver nog alkohol.
Måste stilla mina humörsvägningar trots att dom brukar gå över i seriösa utbrott istället.
Jag skriver mera senare eller imorgon, vi får se hur det blir. Kyss!