Jag tycker inte om att skada min kropp fysiskt. Jag tycker inte om att det är min kropp som får ta alla smällar när det händer något. Jag tycker inte om att dagligen sitta med tårar i ögonen och ständigt påminna mig själv om vad som hänt. Men jag tycker hela situtationen är löjlig, för oavsett vad jag gör med mig själv tycker jag inte det gick tillräckligt länge för att jag ska känna som jag känner. Vad är det dom brukar säga? Börda.. Ja, det är precis som att jag går och bär på något som bara blir större och större för varje minut som går. Fine! Jag kan trösta mig med någon ny inom några minuter, men någon ny är inte du, så oavsett vad så blir det inte samma sak. Pappa kom in i mitt rum före han åkte på jobbet. Försökte skaka liv i mig och långt borta hörde jag han fråga om dig. Efter fem minuter och han fortfarande inte fått något svar, så gick han ut ur rummet, och han har inte nämnt det en enda gång till. Han vet vad som är passande och opassande, men stackars lilla pappa som egentligen inte vet ett smack. Bara någon ger mig kraft, kraft att orka dethär och klara mig ur denhär situationen så lovar jag att aldrig bli kär igen..

Nu ska jag ladda ner lite film så jag har något att göra inatt iallafall! Godnatt.