Borde egentligen sova. Men det är heller inget alternativ! Ångestattacker och gråtattacker bryter ner mig. Ständigt! Och sen är jag sjuk på det, så huvudet jobbar nog extra hårt kan jag tro. Jag vet inte! Och om ni orkat läsa hit så är ni bra.. för dethär är bara ännu ett av mina depp/klago-inlägg, och jag vet egentligen inte varför jag skriver dom?! För att skriva av mig kanske. Måste vara det! äh.. Jag klarar inte av så mycket längre. All energi rann ur mig som sand. Och jag känner det verkligen, hur jag sakta men säkert dör inombords. Det är så det är! Jag kan inte hjälpa det, och jag kan inte göra något åt det. Usch! Jag saknar.. så mycket. Inga ord att förklara det, för jag.. jag vet inte ens vad jag saknar? Jag saknar dig så det skaver, det är det enda jag är säker på. Vet inte, men du tog all luft ur mig! Och att se dig varenda dag, dödar mig. Och att se att jag blivit ersatt gör mig svag. Tar mig till botten! Får mig att vilja springa rakt fram till dig och krama om dig och aldrig släppa taget. Och att gå vidare, inte ens det klarar jag av. Vad har hänt med mig? Förut var jag stark. Så jävla stark! Jag klarade av allt. Vad som helst kunde komma, och jag klarade mig ur det. Och jag tänker inte stå kvar här heller. Jag är säker på att det kommer en dag när jag tar mig ut dethär med, men jag vill bara veta när? För.. jag vet inte ens vad jag skriver om! Så hur ska någon annan kunna förstå? Jag kan inte vara den du vill att jag ska vara. Det bara är så, okej? Jag kan inte stå här och vänta nåmer, utan jag måste röra mig framåt. Och direkt jag tror att jag klarat av det så är du där - igen, och drar mig tillbaka till ruta ett. Där allting först startade! Och tro mig, jag är inte mer än människa. Jag är inte bättre än dig, så allt jag gjorde var för mitt eget bästa. För att slippa bli sårad! Att såra dig före jag sårade mig själv. Du vet innerst inne att jag är precis som dig! Att jag livrädd för att sätta mitt hjärta där jag vet att det kan skadas! Förstår inte varför du inte litar på mig, för jag har aldrig ljugit för dig och tänker inte göra det heller.. Jag vet inte, men jag vet att jag inte är värd mer än luft för dig nu. Jag duger när du vill, när du har problem och vill ha hjälp med nått! Sen är jag ingenting igen. Du kollar inte ens på mig. Du vägrar prata med mig! Jag står inte kvar här föralltid. Careface på det va?! Jag orkar inte om jag ska vara ärlig.. ha det bra! eller något..